Akuten

Jaha. Då har man testat barnakuten på USÖ då.

Alvin mår bra kan jag börja med att skriva så behöver ingen fundera på det :-)
Alvin har ju som ni vet haft några väldigt jobbiga veckor med dålig sömn och dåligt humör.
De senaste dagarna har det eskalerat nåt enormt så vi började inse att detta måste vara nåt mer!

Så imorse ringde jag 1177. Fick prata med en väldigt trevlig dam som tog oss på allvar, vilket var skönt.
Efter att jag berättat hur det var så funderade vi båda på om han kanske var lite förstoppad (även fast han bajsat då det ibland kan gå runt det förstoppade), så jag åkte till apoteket (i raketfart) och köpte medel för att lösa upp.

Alvin fick detta och skrek som en stucken gris när han bajsade och var nästan hysterisk. (Tårarna började rinna på mig med då han hade det så jobbigt) .
Sen åt han lite och tvärdäckade.

Ett par timmar senare vaknade han, var på bra humör och åt ganska bra (han har knappt ätit de senaste dagarna) så vi tänkte att Yes! Nu är det bra.
1177 ringde upp för att kolla läget och jag sa att nu är det nog bra och att vi kan avvakta. La på och sen började Alvin skrika igen.. :-(

Så efter mycket om och men så åkte vi in till akuten. Vi blev väl bemötta och fick komma in på ett rum hyfsat snabbt.
Dock så tyckte Alvin att det var pest. De ville ju göra lite "tester" innan läkarn kom, ta tempen osv och Alvin hade ju inte ätit så han blev JÄTTEARG. Han skrek som om vi höll på att döda honom.. Så när de väl var klara så fick jag i honom lite mat.

Sen fick vi vänta 45 min på läkaren och då hade ju Alvin börjat blivit trött....
Så när hon började med sin undersökning så ville inte Alvin vara med längre. Lyssna på hjärtat och lungorna gick bra för hon hade ett jättefint rött stetoskop han ville tugga på :-P
Men sen...

Jag fick blåhålla honom! Helt galen var han.
Men hon kunde klämma igenom magen - som var mjuk och fin
Titta i öronen - som var bra
Kika i munnen - och där såg hon några blåsor, men de har troligtvis kommit för att han skrikigt så mycket.

Så nej hon hittade inget fel på honom.
DOCK tyckte hon att tandköttet såg väldigt ojämt ut vilket kan betyda att tänder är på g. Och det skulle ju förklara en del.

Så nej vi skulle helt enkelt hålla ut lite. Hon tyckte att vi inte skulle oroa oss över att han åt så lite, då han uppenbarligen inte är svag eftersom han kämpade emot så mycket.

Så ja, skönt att veta att inget är fel, men drygt att bara härda ut detta.
Dock så smetade vi på tandgel som ska hjälpa mot tandsprickning och tror att det gav effekt, är dock inte säker men ska göra det imorgon med.
När jag läste på om tänder så kändes det ju som om det verkligen passa in. Stod att barnet kunde börja bli gnälligt ca 1 månad innan tänderna kommer upp och ja i tre veckor har vi hållt på med detta. Så det återstår att se.

Lite skrikfest har det vart här hemma ikväll, men vi fick iaf i han mat och nu sover han.

Så ja, ett litet läskigt äventyr minsann..
Har även fått höra lite knepiga grejer idag.
Att jag lärt min fem månaders bebis att gnälla. (1177 sa det när jag sa att han har humör och mycket vilja så han gnäller när det inte går som han vill)
Och att min fem månaders bebis är i trots.
Suck säger jag bara.

Iaf så överlevde vi. Men mammahjärtat har vart stressat och rädd idag.
Nu har Magnus åkt iväg på ljusträff  (billampor) och jag ska försöka sova.

Natti natti <3