Alltså, det är helt sjukt hur någon som man inte ens kände kan beröra en på ett sådant sätt.
En liten flicka vid namn Junis, somnade in igår efter att ha insjuknat i cancer, endast 7 MÅNADER!
Jag snubblade in på hennes mammas instragramkonto för ett par veckor sen, då hade de bestämt att sluta med behandlingen, för de ville att deras sista tid skulle vara så fin som möjligt.
Och seriöst, efter att jag såg att lilla Junis dött så har jag gråtit i omgångar! Tänker på hur dom måste må och hur orättvist livet är! Att en liten bebis, som inte ens har fått börjat livet får avsluta det i en sådan hemsk sjukdom.
Jag ser på Alvin och försöker föreställa mig hur det måste kännas att se sitt barn ta sitt sista andetag och tårarna börja rinna direkt.
Och så blir jag arg på mig själv.. Det är inte jag som ska gråta, jag ska vara tacksam och älska livet varje dag. Jag har en frisk son som fortfarande andas!
Men jag kan inte sluta gråta, jag lider så fruktansvärt mycket med dom!
Vila i frid lilla Junis <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar